Snöigt Italien❄️❄️

Det blev en svårvallad upplaga av Marcialonga i år och i efterhand är det nog endast blanka skidor som gällde.

Jag grundpreppade 2 par skidor,klister och burk. Det var ju spått regn till att börja med så var inställd på klisterföre men det blev tillslut burkvalla och båda fungerade enligt rapporter men båda frös i så kanske skin eller blanka skidor var det bästa.

Innan loppet är man defensiv och tror inte man orkar staka runt de 7 milen men i efterhand så var det ju endast stakning och saxning som gällde då fästet var i princip helt borta pga att snön blev så hårt packad och fick nästan en glansig yta.

Startade 9:07 och upp mot Canazei var det en enda lång kö och ett krig att ta sig fram och så även i utförslöporna som blivit en isig rodelbana på många ställen.  Fick ta av ,ig skidorna och gå ner på 2 platser utmed banan där de va för stor risk enligt mig och åtminstone med skidåkare runt om en som är hetsiga. Inte värt det att knäcka ben eller skidor!

Tid i Canazei 2:36(30 min sämre än 2023)

Nu vände loppet söderut och man kan få lite mer vila nedöver men den här dagen var den minimal plus att snön tilltog ytterligare och med motvind som extra krydda. Fick åka och och kisa med ögonen ett bra tag då jag inte hade med mig blanka glasögon 😢.

Fick stanna och sparka av snö under skidorna flertalet gånger och även hjälpa folk upp som ramlade framför mig så det blev en annorlunda skidtävling på många sätt och vis.

I branta backar och i synnerhet upp mot Soraga (tror jag)var det en enda stor ryggås mitt i banan som folk försökte balansera skidorna på. Man märker att tekniken på skidåkning i södra Europa är mindre än hos oss i Norr. 
Innan Predazzo fick jag stanna helt och ta av skidan och göra rent dem från snö och is då det blev en enda stor hög undertill. Man såg folk som drog skidorna mot träskyltar eller allt möjligt i desperation för att få dem rena. 
Ytterligare ett stopp fick göras innan Predazzo då en svensk kvinna fått problem med bindningen och snäll som man är kunde man inte låta bli att hjälpa henne vidare till kontrollen för mer hjälp.

Tid i Predazzo 5:39 (1:40 sämre än 2023)

Sista etappen ner i Fiemme dalen och en mer lättåkt del normalt sett men när fästet är slut blir de armar och överkropp men benen tar slut också då spåren är borta och skidorna blir vingliga. Det positiva nu var att det slutade snöa. Som sagt den här etappen är enklare och är lite mer som en transport ner till Molina där de vänder tillbaka och den här gången fick vi inte åka in på skidstadion i Val d fiemme  OS förbereddes där. 
Några tunga kilometer från Molina till Cascata kvar och all energi man kunde få i sig till sista backen togs. Men den hyfsat platta delen tillbaka norrut var sjukt jobbig. Väl framme vid backen stoppade jag vid Oslo sportsclub och fick på klister under skidorna och vilken skillnad det blev. Nu kunde benen få springa av sig och plötsligt kände jag mig pigg igen och den bästa sekvensen i loppet blev backen upp. Sprang och gick förbi säkert 50 st uppför backen som bara saxade medans jag kunde gå som vanligt. Sjuk känsla att va med om men ack så skön. Fastnade dock lite i sista serpentinen då det blev smalt där för att gå om men tog raskt ikapp dessa åkare. 

Precis innan upploppet skriker folk i gränderna och någon sa att nu är sista chansen att ta placeringar och det blir som att starta en ny motor i mig varpå ja kliver förbi en hög med åkare för att på upploppet komma ikapp 2 som går bredvid varandra men då körde jag förbi dem i mitten av banan och stakar sista biten på upploppet med ett stort leende och inser att man klarat även detta spektakel. Fortfarande aldrig brutit ett stort skidlopp. Däremot något seedningslopp.

Måltid 8:22 ( 2 timmar sämre än 2023)